När livet förändras
När en vaknar en mörk förmiddag i oktober ensam i sin säng och kommer att börja tänka på livet, livet som en lever liksom. Jag var nöjd och levde livet glada i dagar i så många år, ensam är stark och häll på en halv flaska jäger så blire ännu bättre. Men sen träffar en den där människan som gör att det blir omprioriteringar och helt plötsligt fick en för sig att en unge på de här skulle en ha. Om jag hade vetat och förstått hur livet skulle vändas uppochner och inochut. Jag tänkte väl att jo klart en ska ha barn, det kommer en ångra efteråt och ja vi kör väl på som vanligt trots ungen det blir ingen stor grej så att säga.
Eh jo. Herregud, alltså jag ångrar inget, tvärtom, vad hade jag gjort om jag inte hade haft världens bästa Ebbeskrutt liksom. Han är mitt allt, inte trodde jag att jag skulle bli en sån morsa direkt, jag trodde liksom att alla andra är så men inte jag. Han är det sista jag tänker på innan jag lägger mig och det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen. Han är mitt prio ett nu, hans liv och hans utveckling, det är mig det hänger på och jag ska göra allt jag kan för denna lilla människa.
Snart börjar ett nytt kapitel i våra liv, förskola. Det återstår att se hur vi kommer klara detta, men jag intalar mig själv att "det blir bra för oss båda", att komma ifrån varandra lite. Medans mitt mammahjärta skriker nej, jag vill inte lämna honom till oengagerade pedagoger som är trött på att att torka snor och matrester (säger inte att det är så generellt, men man hör ju hur folk berättar). Jag vill ju liksom hämta hem honom såfort jag vaknar på morgonen efter en barnvaktnatt hos ex, mormor/farmor som jag vet älskar honom och gör allt för honom.
Nej hur mycket jag än suckar och pustar över att vaknar kl 7 på morgonen, över att behöva torka köksgolvet från matrester 4 gånger om dagen eller över en grinig unge som skriker och bara vill bli buren när en hellre vill ta en dusch eller bajsa ifred. Så är det ju så att det viktigaste just nu är han, inte att sängen är bäddad eller att disken är diskad. Vill han att mamma ska bygga ett torn av klossar 15 gånger som han kan putta omkull, då gör mamma det 115 gånger. Så nu vet ni vad jag gör ibland när jag inte skriver här... ;)
