ebbepojken!
alltså shit den här ungen som vi gjorde är ju typ världens bästa (haha såklart inge partisk) men nu börjar en ju uppskatta de här med att va morsa lite mer. när han liksom inte bara äter, skiter, kräks och skriker längre. utan när han liksom sitter med oss vid matbordet och käkar mat och sitter i vagnen och kollar på bilarna. och när han liksom känner igen boken vi läser varje kväll. de är så häftigt att se och läskigt... tänk om vi fuckar upp allt??
